Beredelseord Midfastosöndagen
Text: Ord 91-6
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sina sju pelare. 2 Hon har ställt till med slakt, blandat vinet och dukat bordet. 3 Hon har sänt ut sina tjänsteflickor att ropa från höjderna i staden: 4 “Du som är okunnig — kom!” Till de oförståndiga säger hon: 5 “Kom! Ät mitt bröd och drick vinet jag har blandat. 6 Överge enfalden så får ni leva, följ förståndets väg.”Liturgisk färg : Blå
Beredelseord
I dagens kultur och samhälle färdas information snabbare än någonsin. Det finns många goda möjligheter att sprida god kunskap fort och till många på samma gång. Men vi kan inte sprida allt via internet. Om vi tänker på våra sinnen finns det sinnen som inte kan förklaras eller beskrivas, eller skickas per e-post eller fångas på bild, lukten och smaken, känseln. Tänk på personer du älskar, du vet inte bara hur de ser ut eller vad de tycker och tänker om saker, du vet hur de luktar och hur de smakar. I veckans GT-text står det att när Gud vill kalla de oförståndiga och okunniga att vända tillbaka till honom så skriver han inte en bok. Han ger dem inte en utskällning. Han bjuder till fest.
“Du som är okunnig — kom!” Till de oförståndiga säger hon: 5 “Kom! Ät mitt bröd och drick vinet jag har blandat. 6 Överge enfalden så får ni leva, följ förståndets väg.”
Uppmaningen eller utmaningen finns där, överge enfalden, följ förståndets väg men det sker med en inbjudan att dela gemenskap, en inbjudan till fest.
I veckans evangelietext står Jesus upp i synagogan i Kafernaum och säger “Jag är livets bröd. Om ni inte äter människsonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet.”
När Jesus skall lämna sina lärjungar på skärtordagen så ger han dem inte en bok, han ger dem en måltid.
Vad är det med Gud och måltider?
Lukten, smaken, känseln är saker som måste upplevas på plats, i verkligheten, tillsammans med andra människor.
Peter Halldorf skriver: “Ibland kan vi syssla med religionen som om det vore en tankelek. Tron blir djupsinniga tänkespråk. Men en princip kan aldrig skänka mättnad. Idéer kan kittla tanken, men de kan inte stilla vår törst. Kristen tro handlar om något så påtagligt som bröd. Att läsa om bröd är inte detsamma som att äta brödet. Bara den som ätit bröd vet vad det smakar.
Tron är handling. Den består i att äta. Inte att få livet och dess gåtor att gå ihop. Inte att samla på mirakler som bevisar Gud.
Därför är den kristna församlingens mest centrala akt en måltid, nattvarden.
Det grovkorniga språket, som stötte bort många av dem som lyssnade till Jesus, har en djupare innebörd: man blir ett med det man äter. Kristen tro är att bli delaktig av Jesus. Så som det vi äter och dricker förenas med våra kroppar, så förenas vi med Kristus genom tron. Och i nattvarden får detta ett mycket konkret uttryck: han ger sig själv åt oss i brödet.” Halldorf, Som brann där en eld, 2010, s. 100-101.
Söker jag en idé som kittlar tanken? Idéer som jag kan hålla på avstånd? Eller söker jag mirakler som bevisar att Gud finns?
Är jag beredd på att hitta den Jesus som säger sig vara livets bröd? Som bjuder in till fest? Är jag beredd på en tro som är handling, som handlar om blod och kropp, och mat och dryck. Som handlar om att dela livet, som ofta är så trasigt, med verkliga människor på verkliga platser och med en verklig, uppstånden Kristus?
För det är bara där, när vi äter han kött och dricker hans blod, när vi tar del av Kristus, när vi smakar, när vi upplever Kristus som vi kan börja bli mättade på djupet.
Gud bjuder ikväll in till fest och gemenskap med honom. Är vi beredda på det?
Att be med i en syndabekännelse är att förbereda sig för festen. Det är att höra ropet och vända sig om i rätt riktning igen. Det är att tacka ja till gemenskap med Kristus.
Vi ber och bekänner.
