En liten krypta…
Idag kallade en vän mitt arbetsrum för en liten krypta. Stämmer väldigt bra! Jag trivs väldigt bra i mitt lilla krypin. Har byggt ett litet altare och igår gjorde jag en bönepall. Fick även hem ett antal ikoner igår som nu sitter uppe.
Jag funkar nog så att jag behöver både struktur och att avskilja vissa saker.
Peter Halldorf talar om hur Gud avskiljer, vissa saker för att allt skall bli heligt. Det handlar alltså inte om att isolera utan om att genom att avskilja något så skall allt annat dras i och påverkas av det heliga. Som församlingen. Den är helig då den tillhör och är Kristi kropp. Men på intet sätt är den isolerad (eller borde vara), inte heller är den till för sin egen helighets skull. Den finns till för att hela världen, alla människor, skall helgas och Gud skall bli allt i alla.
Hela jorden är älskad av Gud. Alla människor är älskade av Gud. Det finns ingen plats där vi inte kan be och tillbe Gud, det finns ingen tid som är mer passande att tillbe Gud. Samtidigt så är det första i Bibeln som kallas heligt just ett stycke tid… Spännande.
Jag hörde om en grupp kristna i grannstaden som skulle flytta ihop och bo kollektivt. De hade klart med boende och nu skulle de “bara” komma överens om hur de skulle leva. Det hela föll på att vissa villa ha ett andaktsrum och andra tyckte att det gick emot hela idé om ett helt liv som präglades av tron.
Står de två emot varandra?
Att sätta av en tid, en plats, att ta hjälp av ikonen, rökelsen, kyrkans tidebön hjälper mig att se att allt är heligt. Klart risken finns att det isolerar min tro men det återstår att se.
Jag tänker att jag behöver båda sidor – dela tro med andra (synligt eller osynligt) och dela tro i avskildhet. För mig är de inte motsatser.